DET TYSTADE BARNET

Gästspel från Finland

Matteus Blad bjuder in till en intim och tankeväckande föreställning om människovärdets påstådda okränkbarhet.

Det tystade barnet handlar om människor som anses vara en belastning – de osynliga, förbisedda, uträknade – och ett litet, nyfiket barn, som vill fortsätta fråga oss, vem som egentligen bestämmer vårt mänskliga värde?

Genom vackra, nyskrivna visor som vävs samman med monologer, tar Det tystade barnet den lilla, osynliga människan i försvar. Föreställningen som var på turné i Finland under hösten, har inte lämnat någon oberörd!

BILJETTER: https://www.matteusblad.fi/biljetter

PRESS

”… I en tät, mörk, förtrollande föreställning borrar han in sig genom vårt skyddande pansar och visar vad det är att stå utanför, inte ses, inte räknas. … I musiken och tolkningen kan jag höra intryck av Bellman, Jacques Brel, Birger Sjöberg och Victor Jara. På scenen står, sitter, ligger, talar, sjunger, ropar en ensam svartklädd man som byter röst mellan ”vi” – de som har jobb, personnummer och bankkonto, och ”barnet” med sina troskyldiga frågor, och den osynlige utstötte som dignar under bördan av skulder, utanförskap, krossade drömmar och förspillda möjligheter. … För den som vågar möta världen som den är erbjuder Det tystade barnet en unik, konstnärligt fullödig upplevelse. Många av sångerna i hans föreställning är blivande klassiker som kommer att återfinnas på andra artisters repertoar.” Västra Nyland/Rosenberg-Wolff

”… Barnets ”varför” uppmanar oss att reflektera över det ”därför” vi har lärt oss att acceptera.”Jag vill vara ett barn”, utropar Blad vid ett tillfälle. Mot slutet av föreställningen tycks han också nå fram till det inre barn som han söker. Det lågmälda och dämpade allvaret blir än mer påtagligt, då han vänder sig till publiken och uppmanar till reflektion och självrannsakan. Som ett klokt barn till sina föräldrar. … Barnets fråga till publiken resonerar långt efter att det sista ackordet har klingat ut.” Ny Tid/Lundin

” … Matteus Blad är en plastisk skådespelare som förmår göra sig liten som en dammråtta och också motsatsen – spärra ut armarna och ta upp så mycket plats som möjligt. Allt kring honom är dynamiskt. … Några av sångerna för också tankarna till 1900-talets estradkonstnärer och till protestsånger (som man längtat efter!). Mjuka kampsånger har de kallats. De stöder föreställningens tema och blir något utöver det. En sång är i sig direkt aktion, i själva verket en tredelad handling: kompositionen, textförfattandet, framförandet. Medan man lyssnar hinner man också tänka på hur det skulle vara att ha texterna framför sig och kunna memorera lite av dem. Och efter föreställningen får vi också se dem samlade i en snyggt producerad bok. De finns också inspelade, då stödda av fler instrument, men Matteus Blad är virtuos på gitarr, så för scenversionen är det alldeles tillräckligt med en man och ett instrument.” Åbo Underrättelser/Snickars